Jag är nog säker på att Bellman måste ha sagt ”Goda drycker göres av eldsjälar” men jag hittar inget när jag googlar på det…. 🙂
Det är något visst med eldsjälar. De verkar kunna fixa allt. Se problem. Hitta lösningar. Men de är också envisa människor som aldrig ger upp, många gånger till andras förtret. Carl Vasta är en sådan eldsjäl som startade ett ölbryggeri i sin egen trädgård i närheten av Wellington på Nya Zeeland. Det var i december 2000. Carl hade bryggt öl för bland andra Parrot and Jigger och visste vad han gav sig in på. Nja, nästan i alla fall, när han sen startade sitt bryggeri tillsammans med två kompanjoner.
Carl hade en utmärkt näsa för doft och smak och hans kompisar Frazer och Sean, två barägare som var lite sugna på att brygga själva eftersom de för brinnande livet inte kunde förstå varför någon varelse på jorden ville dricka något annat än bra öl.
Dessa tre eldsjälar ville alltså brygga riktigt gott hantverksöl. Inga kemikalier. Ingen smakförstärkare eller melass. Bara vatten, malt, humle, jäst och humlen som man använde i början och som var amerikansk.
Det kunde inte blivit en bättre kombination. Kompisarna visste precis vad kunderna i baren ville ha och Carl visste hur man bryggde öl. Det första ölet gjorde man för en nära vänkrets av ölentusiaster. Men säg den hemlighet som varar för evigt. Efter en tid snackades det förstås runt och så började beställningarna från barerna runt omkring att komma in. Alla ville smaka det goda ölet!
Man finputsade och finputsade och lyckades till slut skapa en härlig serie ales, porters och pilsners under samma varumärke – Tuatara, som är det maoriska namnet en typ av ödla med festligt utseende och tre ögon och som endast finns på Nya Zeeland. Även ölflaskan fick en tuff ’ödleliknande’ look. Allra populärast blev nog deras Tuatara APA.
Men då blev det humlekris. Under den torra sommaren började den amerikanska humlen att brinna i ladan tills den brann upp och det bara var aska kvar. Man fick inte fram humle i tid för att fylla beställningar och för att kunna brygga vidare.
Men är man en eldsjäl, på är man och då löser man alla problem. Sagt och gjort. Killarna begav sig ut i Nya Zeelands lummiga vildmarker och hittade en lokal humle med namnet Aotearoa. Otrolig vändning i humlekrisen, alen kunde alltså fortfarande kalla sig för APA, men en inhemsk sådan, Aotearoa Pale Ale.
Den här klara, kopparfärgade alen blev verkligen en hit. Ett härligt fluffigt vitt skum över ett ale med en fantastisk arom av tropiska frukter och apelsinmarmelad, en smak av citrus och örter och en besk finish av hops.
Så här kul blir det när killarna från Tuatara Brewery på äkta nya zeeländskt manér går på jakt efter lokal humle.
I juni 2017 firade vi att Tuatara APA (art.nr 1209) har funnits ett år i Sverige och för att den har fått så fina betyg från ölkritiker. Så det är inte konstigt att alen är en storsäljare och exporteras runt om i världen. Vi behöver nog inte orda så mycket om att Tuatara Brewery idag är ett av de ledande bryggerierna på Nya Zeeland, fått otaliga medaljer för sin ölserie och förra året blev utnämnda till ”Champion Brewery 2016” av Brewers Guild Awards New Zealand.
Varför valde bryggeriet sitt namn efter ödlan Tuatara? Varför ser flaskan så rolig ut? Och hur gick det sedan för bryggeriet? Det skriver jag om en annan gång!
